| Notes |
- Abbedissan Margareta Clausdotter i Vadstena kloster lämnade på
1400-talet en berättelse om Birgittas liv. Berättelsen är
återgiven av författaren Sven Stolpe.
- Birgitta, "DEN HELIGA", c:a 1303-73, helgon, den enda medeltida
svensk som blivit känd över hela Europa. Hon var dotter till
Birger Persson till Finsta och kunde på såväl mödernet som
fädernet räkna släktskap med landets andliga och världsliga
stormän. Endast 13 år gammal blev hon gift med sedermera lagmannen
Ulf Gudmarsson, med vilken hon fick åtta barn. 1341-42 företog
paret en pilgrimsfärd till Santiago de Compostela i Spanien. Under
denna resa lärde hon känna och blev intresserad av tidens stora
politiska frågor, såsom konflikten mellan England och Frankrike
samt påvedömets maktlöshet under påvarnas s.k. babyloniska
fångenskap i Avignon, något som hon senare berört i sina
uppenbarelser. Två år efter hemkomsten dog hennes make och hon slog
sig ned vid Alvastra kloster, där hon efter religiös kris började
få sina gudomliga uppenbarelser. Relationerna till Magnus Eriksson
och drottnig Blanka hade tidigare varit goda, vilket framgår bl.a.
därav att kungaparet 1346 hade donerat Vadstena kungsgård till den
klosterstiftelse som Birgitta ämnade grunda.
- Hon avled i Rom 1373, strax efter det att hon återkommit från en
pilgrimsresa till Jerusalem. Hennes stoft fördes följande år till
Sverige och begrovs i Vadstena kloster. Hon kanoniserades 1391.
Det intryck hon gjorde på sin samtid framgår därav att hon tidigt
förekommer på kyrkmålningar t.ex. i Tensta kyrka i Uppland.
- Referensnummer: XXI:481540
- Under de följande åren försämrades emellertid förhållandet mellan
kungen och rådsadeln, som Birgitta av börd och äktenskap
tillhörde. I sina av den augustinska världsbildens kamp mellan
gudsstaten och djävulsstaten och av stark visionär kraft präglade
uppenbarelser kritiserade hon med skärpa de i dåtidens Sverige
rådande politiska och kyrkliga förhållandena. 1349 lämnade hon
Sverige för att därefter huvudsakligen vistas i Rom, där hon dels
fortsatte kampen mot Magnus Eriksson, dels verkade för påvestolens
återförande från Avignon, dels även sökte få påvens tillstånd att
grunda sitt kloster efter egen ordnesregel. Detta vägrade
emellertid påven, som 1370 endast gav tillstånd till en
kongregation, "Den heliga frälsarens orden (Birgittaorden)", inom
augustinregeln, dock med användande av hennes egen
klosterkonstitution, som stadfästes 1379. Hon fick också rätt att
i Vadstena grunda ett kloster för män och ett för kvinnor.
|